Göran Samuelssons återutgivna gamla låtar: En högkvalitativ svensk musikskatt

Det är njutbart, tänkvärt och lyssningsvärt. Görans ljuva och tydliga stämma ställer frågorna på spets; så man lyssnar gärna lite extra på hans underfundiga texter och akustiska gitarr.

Göran har valt att här ge ut mestadels gammalt material utan medmusiker; resultat är förbluffande hörvärt. Göran säger själv att han blev inspirerad av Neil Young som på nytt ger ut gamla hits. Från början var det tänkt att Göran skulle spela in med andra musiker, men då detta blev för kostsamt bestämde sig Göran för att satsa på ett soloprojekt. Något han aldrig gjort tidigare. Göran summerar det väl i Paradisets port: ” Allt går runt i cirklar rutten mull blir ståtlig säd och innan gryningen har nalkats så står man där som både gräs och träd…” Men innan dess har vi fått avnjuta flera låtar i samma klass; vilka jag helhjärtat rekommenderar; de speglar vår nu- och dåtid och blir sällan politiskt påträngande; fast Göran skulle utelämnat ” Så brun som rostigt stål”, vilken känns både bitter och onödig i sitt dömande över en gammal vän. Det rimmar dåligt med hans mer mogna och ödmjuka ” När natten faller ” och ” En rad av ögonblick ”.
Jag har tidigare recenserat Görans plattor och alltid funnit dem meningsfulla och lyssningsvärda. Detta gäller i hög grad även detta soloprojekt.

Även om Göran inte har hits i den bemärkelsen så är det här låtar jag gärna kommer att återvända till, både för den lågmälda musiken och Görans finlir på sin gitarr, munspel samt sättet han fraserar på. Ett av de bättre svenska album på väldigt länge.